söndag 19 april 2009

Lång dags färd mot natt

Här har ni några killar som ooat hela natten, och hela dagen med...

Ungefär så här känner jag mig, som om jag hade varit uppe och partajat alldeles för länge. Numera var det alldeles för längesedan jag var uppe och partajade för länge, istället uppnår jag samma tillstånd av utmatthet, lätt illamående, svag oroskänsla och långsam hjärnverksamhet med att resa med barn i 14 timmar och därefter ha jetlag.

Men New York hälsade oss med över 20-gradig värme och en sky av vitblommande träd i varje gathörn. Jag vet inte ens vad det är för träd men de får många vita blommor, dessutom finns en hel del körsbärs- och andra fruktträd visar det sig nu när man tittar efter. Gatorna och parkerna är fulla med folk. Och då menar jag fulla. Maken och barnen åkte till Central Park och trängdes på rollerblades och jag har mest suttit på terassen och funderat på att vi nog måste åka till en handelsträdgård snart om det ska bli någon ordning där uppe. Man hör faktiskt fågelsång, blandad med polissirenerna och grannens skivsamling förstås.

Idag vaknade 3/4 av familjen vid fyra, barnen är rastlösa och efter två timmar Disney channel vill de gå ut vid sex-snåret. En fördel med jetlag är att dagen blir lång, man hinner mycket, ialfall åtminstone i teorin för i praktiken är jag så trött att det inte blir så mycket gjort i slutändan ändå. Ut måste vi idag iallafall, regnet ska tydligen komma tillbaka redan i morgon. En promenad i Harlem kanske för att titta på alla tjusiga kyrkotanter i sina hattar och äta soulfood? Eller till Williamsburg och spana in ortodoxa judar och extremtrendiga 20-plusarer? Eller konstgallerirunda i kvarteren väster om oss? Eller en cykeltur längs Hudson river?

Det kändes som alltid lite vemodigt att åka ifrån Sverige, men just nu känns det trots allt väldigt bra att vara tillbaka. Jag vill ut i staden igen.

Inga kommentarer: