måndag 11 augusti 2008

Stress

Vi har en 7,5-åring och en 4,5-åring. Storebror har vi efter en del funderande och velande skrivit in i en privat fransk-amerikansk skola. Mest för att han precis håller på att lära sig läsa och skriva och det kändes lite tufft att ha två språk som vi måste träna helt på egen hand på fritiden. På det här sättet blir det bara svenskan som vi som vanligt får försöka köra på loven. Dessutom vet vi ju inte hur länge vi blir här och vi vill inte att det skulle bli för svårt att flytta tillbaka igen.

Dottern stod på reservplats till samma skola och vi har nog lite naivt antagit att hon skulle komma in. Vi har kollat lite på andra skolor och skrivit in henne på den statliga skolans väntelista men inte direkt trott att vi skulle bli tvungna att göra så mycket åt saken. I morse fick jag äntligen tag i någon på skolan som varit stängd hela sommaren och det blev - nej. Det finns nu definivt ingen plats och hon är inte ens först på väntelistan. Gulp.

Så jag började googla på "preschools manhattan" och då får man upp sådana här artiklar: "Manhattan Preschool Admissions More Competitive Than Harvard." eller den här bloggen.

Gulp, gulp. Alltså hon är snart fem, hon har gått i förskolan i ett år, hon är van att ha kompisar, tider, rutiner och nya aktiviteter ungefär var 10:e minut. Jag tror inte det skulle vara bra för varken min eller hennes mentala hälsa (för att inte tala om vår relation) om vi tillbringade 24 timmar om dygnet med varandra hela hösten. Jovisst jag överdriver säkert men hon längtar till skolan, hon vill gå, och nu inser jag att vi borde skrivit in henne i en 10-15 skolor redan för ett år sedan (även om vi för ett år sedan inte alls visste om vi skulle flytta hit). Dessutom måste hon ju få kompisar sa att hon lär sig språket. Så blir det när man är svensk och har bott hela sin småbarnsmammetid i Frankrike med gratis skolor med plats för alla från 3 års ålder. Jag känner mig så himla korkad!

Nu är det eftermiddag och den där panikklumpen i magen har tryckts ner något. Jag har suttit klistrad vid telefonen och fräst till barnen att de får leka själva men nu har jag hittat ett par skolor med platser kvar, vi ska hälsa på en i morgon. Visserligen kommer det att bli, vad ska vi säga, "logistically challenging" kanske är den euphemism jag söker, att lämna och hämta. Och så ska jag kanske kolla att den inte drivs av scientologer eller nå't. Eller så ska jag inte kolla det för då kanske jag inte hittar någon skola alls. Huvudet i sanden har ju gått sa bra hittills!

Inga kommentarer: