Litauiskan disktuerar animerat på tyska med italienaren.
In kommer svenskan så alla övergår till franska.
Då kommer schweitzaren för sin expresso varvid alla ögonblickligen byter till engelska.
Sådär håller vi på - hela dagarna.
Det är för att det är så här som jag är rädd att inte orka vara snäll hela
vägen.
-
Att pappa ska komma ihåg att jag var och hälsade på för tio dagar sedan och
köpte blommor och bakade bullar, det kan jag inte räkna med. Men jag kan
räkna ...
1 dag sedan
3 kommentarer:
Det låter precis som mitt jobb! Men vi är väl inte kolleger? Nä, trodde väl inte det.
Inte vad jag vet! Jag jobbar i näringslivet, inte nagot fancy EU-jobb(som jag har fatt för mig att du har , eller har jag fel?).
EU-jobb, ja; fancy, njaaaa...
Skicka en kommentar